Här kommer min smakbit:
Go brukade aldrig gå dit;
ända sedan hon flyttat dit,
hade hon ofta skämtat om att hon skulle bränna ner det.
Istället hade hon emellertid låtit det bli ännu mer övervuxet
och fyllt med spindelväv.
Vi hade alltid skämtat om att det skulle vara ett bra ställe
om man skulle begrava ett lik.
Det kunde väl inte vara så.
Jag körde rakt genom stan,
mitt ansikte var stelt,
händerna var iskalla.
Gos bil stod på uppfarten,
men jag smög mig förbi det upplysta vardagsrumsfönstret
och nedför den branta sluttningen
och snart var jag utom synhåll,
både för henne och alla andra.
Jag kände mig mycket ensam.
I andra änden av trädgården,
ända borta vid skogsbrynet låg skjulet.
Jag öppnade dörren.
Nejnejnejnejnej.
