Författare: Jonas Gardell.
Genre: Roman
Förlag: Norstedts
Huvudpersoner: Benjamin och Rasmus.
Handling: När Rasmus stiger av tåget på
Centralstationen i september 1982 lämnar han det lilla Koppom bakom sig
för att aldrig återvända. Ung och vacker kastar han sig ut i de
homosexuellas Stockholm.
Benjamin är Jehovas vittne. Ivrigt går
han från dörr till dörr för att predika om Gud. Ingenting kan rubba
honom i hans tro. Tills den dag han ringer på hos Paul, den varmaste,
roligaste och bitchigaste bögen Gud någonsin skapat.
Så på julaftonskvällen, när det snöar över staden, träffas Rasmus och Benjamin, och inget blir som förr igen.
Det
som berättas i den här historien har hänt. Det hände här, i den här
staden, i de här kvarteren, bland de människor som har sina liv här. I
en stad där de flesta fortsatte att leva sina liv som om inget hänt
började unga män insjukna, tyna bort och dö.
Jag var en av dem som överlevde.
Det här är min och mina vänners historia.
Mina kommentarer: Jag älskade den! Jag plöjde igenom sida efter sida. Ville aldrig sluta läsa förrän boken var slut. Det är verkligen en bok som berör alla ens sinnen.
När Rasmus stiger av tåget i Stockholm går han direkt till Bögringen. När han kollar in männen som står vid stålräcket runt hålet märker han av laddningen mellan alla, att de är likadana.Flera olika män försöker få hans uppmärksamhet, få honom att nappa och Rasmus njuter av att stå i centrum för deras uppmärksamhet.
När man läser detta kan man riktigt känna laddningen i Rasmus och mellan de olika männen. Man känner hur allt blod rusar i öronen och man nästan svettas.
När det skrevs om homosexuella i tidningsartiklar skrev man med benämningen
de homosexuella. För att skilja ut dem från alla andra. Intervjuade man någon av
de homosexuella gav man honom ett fingerat namn och han fotograferades bakifrån, Detta för att skydda alla andra från dennes läggning.
När jag läste detta tänkte jag bara: Vad hemskt!! Dessa människor är ju lika mycket värda, precis som vem som helst. Varför ska ens sexuella läggning bestämma hur mycket man är värd eller att man måste bli utstött bara för att man föddes till att älska personer av samma kön? Detta är för mig helt ofattbart!
Benjamins syster Margareta ville gå med i idrottsföreningen i skolan. Men det fick hon inte för föräldrarna då det tog tid ifrån Jehova och förberedelserna inför då världen går under, när de måste gå på Noaks Ark.
En tanke jag fick då var: Så bara för att man är ett vittne får man inte ha skoj med sina vänner eller ha hobbys fram tills det är dags att stiga på Arken?
Då församlingen vill att medlemmarna ska gå i tjänsten så mycket som möjligt så är inte arbete, karriär och skolgång prioriterade.
Det tycker jag är skrämmande
Citat från Paul: "Men snälla lilla hjärtat, jag är jude, jag firar inte heller jul, men nu pratar vi om att dekorera lägenheten och då är jag helt med. Du kan sätta dig där. Jag heter Paul. Du hette Benjamin. Vanvettigt vackert namn förresten!"
Man kan inte annat än älska Paul, han är helt otrolig!
Citat från Paul: "Du vet om att du är homosexuell? Eller hur?"
Underbara Paul och söta Benjamin.
En av männen som Rasmus har sex med har som ett stort eksem eller födelsemärke på ryggen och på bröstet.
Jag önskar så innerligt att han bara hade vetat, vetat vad det var och att han kunde ha varit försiktig...
En av fördelarna med homosex är att man slipper det trista gummit.
Men om de bara att vetat innan aids invaderade unga manskroppar att det där trista gummit räddade liv så hade mycket sett så annorlunda ut.
Jag tycker så synd om alla de unga män som måste dö ensamma i ett isolerat rum på ett sjukhus. Inte nog med all smärta, de ska behöva vara ensamma också. Allting är så sorgligt!
Betyg: 5
