Just nu läser jag Jojo Moyes bok "Etthundra mil". Jag har läst hennes "Livet efter dig" och jag totalt älskade den boken. Jag har även hennes två andra böcker "Sista brevet från din älskade" och "Sophies historia". Även fast de är tjocka så ska jag läsa dem. Vill veta om de är lika bra som den jag har läst. Jag har inte kommit så långt i boken ännu men här kommer ett litet smakprov från det jag läst:
Tanzie var ute i trädgården och kastade en boll till Norman. Hon var fast besluten att en dag få honom att fånga den och komma tillbaka med den. Hon hade läst någonstans att sannolikheten att ett djur skulle lära sig något var fyra gånger större om man repeterade. Fast hon var inte säker på att Norman kunde räkna.
De hade skaffat Norman från ett hundstall efter att pappa hade flyttat och mamma hade legat vaken elva nätter i rad och oroat sig för att tjuvar och mördare skulle bryta sig in när folk väl insåg att han var borta. På hundstallet hade de sagt att han var fantastisk med barn och en utmärkt vakthund. "Men han är så stor", sa mamma.
"Desto mer avskräckande", hade de svarat glatt. "Och sa vi att han är fantastisk med barn?"
Nu två år senare sa mamma att han i princip bara var en enda stor mat- och bajsmaskin. Han dreglade på kuddar och ylade i sömnen, han trampade runt i huset och hårade ner överallt och avfyrade stinkbomber. Mamma sa att hundstallet hade haft rätt: ingen skulle våga bryta sig in i huset av rädsla för att Norman skulle gasa ihjäl dem.
Hon hade gett upp försöken att hindra honom från att sova inne hos Tanzie. Varje morgon när Tanzie vaknade låg hunden utsträckt med sina håriga ben över lakanet och upptog tre fjärdedelar av sängen, medan hon låg och frös under ett hörn av duntäcket. Mamma brukade muttra något om hår och hygien, men det var inget som störde Tanzie.
