Författare: Ulla-Maria Andersson.
Genre: Roman.
Antal sidor: 171.
Utgivningsår: 2014.
Förlag: Pocketförlaget.
Utläst: 6 juni 2015.
Info: En dag står en liten flicka i en vuxen kvinnas hall. De börjar samtala, och fram växer berättelsen om en barndom kantad av övergrepp och svek.
Flickan berättar om mamma som står vid diskbänken med städrocken oknäppt och mumlar för sig själv. Hur de rödmålade läpparna rör sig i det bleka ansiktet och hur rädd flickan är för mammas vassa blick. Att pappa inte finns där när hon behöver honom och att storebror Benke bara gör allt värre.
Men flickan berättar också om två män. Den ena gör henne illa, den andre finner hon tröst hos när ingen annan står till buds.
Mina kommentarer: Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om denna boken. Jag blev illa till mods flera gånger under tiden som jag läste. Jag blev arg också. Sättet den är skriven på känns konstig. Den växlar mellan nutid och dåtid - nutiden berättar om olika situationer och händelser. Jag får inte ihop nutiden riktigt. En flicka kommer och hälsar på hos en kvinna och berättar saker från sin barndom - ibland känns det som att hon bor där, ibland känns det som att hon hälsar på och ibland känns det som att hon bara existerar i fantasin/i huvudet på kvinnan. Jag får inte alls ihop det. Det var ett jobbigt innehåll trots att den kanske ibland kändes väldigt extrem eller för udda. Såg att det kommit ut en fortsättning på denna - när flickan har blivit vuxen. Vet inte riktigt om jag ska läsa den, den kanske är lika konstig.
Betyg: 3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar