När jag läste som bäst kom jag till ett stycke som träffade rakt in i hjärtat. Jag kände igen mig i vartenda ord och varenda känsla. En av huvudpersonerna sitter och funderar på livet. Hon tänker på när hon va liten och hon fick aldrig någon bekräftelse på att hennes mamma älskade henne eller att hon va allt för sin mamma. Så när hon fick sin dotter skulle hon göra allt för att dottern skulle veta hur älskad hon va. Krama dottern ofta och säga att hon älskade sitt barn mer än själva livet.
Precis så var och är det för mig. Varenda dag gör jag allt för att mina tre barn ska veta att jag älskar dem mer än själva livet och att de är bäst vad de än tar för sig. Att även fast jag kan bli arg på dem så kommer jag alltid finnas där vid deras sida i livet. För allt detta fick inte jag när jag var liten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar