En smakebit på søndag: Elva år i fångenskap

Det har varit en lugn helg då dottern blev dålig i fredags kväll. Inte gjort speciellt mycket. Har varit både skönt och tråkigt. Men ändå skönt att kunna slappa och återhämta sig efter veckan.

Jag har lyssnat i 3 tim och 37 min av 7 tim och 9 min på Elva år i fångenskap som handlar om Ariel Castro som kidnappade tre unga tjejer i Cleveland. Den är skriven av tjejen som blev kidnappad först - Michelle. Den är intressant och jag har länge velat läsa den. Men under tiden som jag läser så märks det att den är jobbig att lyssna på - speciellt när hon beskriver vad han gör med henne och hur hennes levnadsförhållanden ser ut. Då har inte ens de andra två tjejerna kommit till huset än. Så det blir att lyssna lite i taget.

Här kommer min En smakebit på Søndag:

"Vad i helvete gör du där inne", skrek han utanför.

Jag klev snabbt ur duschen och stack ut huvudet genom dörren. "Kan jag får en sax?" frågade jag.

Han gav mig en konstig blick och jag trodde inte att han skulle göra det. Men han gick i väg och kom tillbaka med en liten sax. Av någon anledning frågade han inte vad jag skulle ha den till. "Nu har du fem minuter på dig att komma ut därifrån", sa han.

Jag skyndade mig tillbaka in i duschen och höll upp saxen mot håret. Den var förstås slö, så den hade inte funkat som vapen. Jag fick jobba ordentligt för att få den igenom det hoptovade håret. Klipp. Klipp. Klipp. Mitt hår var så stelt att jag inte kunde tvätta det utan att först klippa av det ända upp till öronen. Allt hår åkte ner i avloppet. Det var så smutsigt i badkaret att det knappt gick att avgöra vad som var hår och vad som var smuts. Jag försökte klippa bort lite hår på benen också, men saxen var för slö.

Jag hade inget att torka mig med, så jag fick försöka skaka av mig så gott det gick och stryka bort resten med händerna. När jag öppnade badrumsdörren stod han fortfarande där. Han snappade åt sig saxen ur min hand.

"Du har klippt av dig håret." Han verkade förvånad. Jag sa ingenting. "Kom nu", sa han. Han knuffade in mig i sitt lilla rum på bottenvåningen. "Där uppe", sa han och pekade på sängens huvudända där han hade satt fast kedjor och hänglås på samma sätt som på övervåningen. Han låste fast mig, och jag låg där medan han tittade på något knäppt program på kabel-tv om folk som höll på med en massa konstiga fetischer. Sedan tittade han på en porrfilm. Och en till. Och en till. Samtidigt drog han över mig till sin sida av sängen och började leka med mina bröst. När han våldtog mig tvingade han mig att säga saker till honom.

"Säg att du tycker om det!" skrek han. När jag inte sa det slog han mig i ansiktet. Mitt hår var fortfarande blött efter duschen."Säg att kuken är fin! Kalla mig Big Daddy!"

Länge vägrade jag att samarbeta - och han fortsatte att slå mig. Till slut förstod jag att det hela skulle hålla på mycket längre om jag fortsatte att ignorera honom, så till slut lydde jag honom. Men varje gång de sjuka orden kom över mina läppar hatade jag mig själv för att jag gav upp.