söndag 14 juni 2015

En smakebit på søndag: Vi var alltid beredda


Har inte skrivit något inlägg på En smakebit på søndag på ett tag. Det har varit sjukdomar som avlöst varandra och ingen ork efter jobbet. Men jag har läst hela tiden och jag är så glad att min läslust fortfarande håller i sig. Nu är sommaren här och det har varit helt underbart väder denna helgen. Livet känns bra just nu och det är härligt.

Just nu läser jag en biografi där en mamma berättar om sitt liv med ett sjukt barn. Den kanske inte är den mest uppmuntrande läsningen men den är viktig och intressant. Jag slukar den. Har kommit halvvägs och jag kommer läsa resten med samma lust. Här kommer en smakbit ur boken "Vi var alltid beredda" av Annika Koldenius:

Det tog Sam nio månader att bli tillräckligt frisk för att kunna åka hem. Månaderna gick medan Sams mage långsamt läkte. Under den tiden lämnade han rummet på IVA ett fåtal gånger.
Han var delvis förlamad efter hjärnblödningen - kunde inte använda vänsterhanden eller armen, kunde knappt sitta själv eftersom balansen i kroppen ställts om. Han hade svårt att koncentrera sig. Han hade svårt att tala om hur han kände sig, hade svårt att få fram de rätta orden och blev ofta frustrerad över det.
Ingrid föddes medan Sam låg på IVA.
Svante firade sin andra födelsedag medan Sam låg på IVA.
Och vi flängde och for i bilar fram och tillbaka mellan Borås och Göteborg medan mamma och pappa och Malin var med Sam på helgerna och medan Jon och jag var där varannan vecka ända tills det var dags att åka hem.





6 kommentarer:

  1. Känns som en ganska "tung" bok att läsa. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  2. den här måste jag läsa! tack för smakebiten!

    SvaraRadera
  3. Känns som ganska tuff läsning. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  4. Håller med några andra här. Låter som tung läsning, men det verkar som en viktig bok. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  5. Tror inte det går att förbereda sig för något så hemskt. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  6. Tung läsning antar jag . Vet ej om jag skulle orka läsa, skulle nog riva upp känslor från när min som fick hjärnblödning vid 22 år ålder.

    SvaraRadera