En smakebit på søndag: Gone girl, igen

Söndagen är redan här igen och En smakebit på søndag. Vart tog den veckan vägen? En lång vabvecka men hoppas på lite friskare tag nästa vecka och dagis för de stora barnen. Vad händer idag då? Inget speciellt tror jag - slappardag och laddning inför veckan som kommer. Kanske ett litet besök hos min syster i eftermiddag/kväll.

Det jag läst idag som får mig att tänka till lite är att allt är verkligen inte som det ser ut att vara. I förhållanden och sånt. På ytan kanske allting ser perfekt ut, som en saga men sen bakom stängda dörrar kanske det är precis tvärtom...

Nu har jag kommit lite längre i boken och här kommer en liten smakbit från det senaste kapitlet jag läste:

Det är då svärmor Mo sveper in och 

lägger armen om sin före detta make, 

hon som alltid ställer upp när det behövs.

"Naturligtvis hör hon hemma här, Bill.

Det här är ju hennes hem.

Hon är gift med din son.

Kommer du inte ihåg det?"

"Jag vill att hon ska försvinna härifrån,

förstår du vad jag säger, Maureen?"

Han skakar henne av sig och börjar åter gå fram mot mig.

"Dumma subba. Dumma subba."

Jag vet inte riktigt om han menar mig eller Maureen,

men sedan ser han på mig och kniper ihop läpparna.

"Hon hör inte hit."

"Jag ska gå", säger jag, vänder mig om och går raka vägen

ut genom dörren, ut i regnet.

Från en Alzheimerpatients mun, tänker jag

och försöker skämta bort det hela.

Jag går en sväng runt kvarteret och väntar på att Nick

ska dyka upp för att följa mig tillbaka till vårt hus.

Det faller ett lätt regn över mig så jag blir fuktig.

Jag tror faktiskt att Nick ska komma efter mig.

Jag vänder mig om och ser mot huset,

men det enda jag ser är den stängda dörren.